30 November 2018

Kära Vänner

Det är med stort tacksamhet att jag skriver till er igen, året har snart gått, det är redan första advent, jag var tvungen att kolla datum, när jag började se pepparkakor, lussekattor, och köttbullar på gång på Instagram och facebook, och till min förvåning så är det verkligen första advent – även  om det inte känns så för oss i 30 grader varmt…

 

Vi sitter här i mörkret – åskan har slagit med våld i eftermiddag sen spö regnade det – vi hann just in med sista disken före regnet öste ner. Grillen räddad, och efterrätten kunde tas inne i lugn och ro.

Sådana dagar har varit få för mig i år det här varit ett fullt år, tiden har rullat på alldeles för fort och det känns som om vi inte gjort året färdigt än.

Första advent – vi vill önska er en underbar jul tid och mycket god tid med familjen.

Jag förstår att många är eller/och var besvikna att jag inte kom till era församlingar och jag ber så mycket om ursäkt och jag hoppas att ni kan förstå när jag förklarar mig lite.

Basil och jag skulle ha haft en månad semester i Sverige sen skulle vi resa runt och ha möten mm i några veckor efter det. Basil blev sjuk och vi kunde inte resa när vi tänkte. Han behöver knä operationer bl annat, men det var magen som krånglade. Vi visste inte hur och när eller om vi skulle kunna resa men när han blev bättre så bestämde vi oss att jag skulle i alla fall åka. Jag hade bara bokat något möte i fall vi inte kunde komma.  Jag kom och hade mer än nog att göra både med församlingar och människor som kunde ta emot på kort varsel. Tacksam för det. Men ni andra är inte bortglömda det får bli till nästa år september, om Herren dröjer.

Tack för ert stöd i år, vi är så tacksamma för Hans nåd över våra liv – I år är det 70 år precis dessa 4 sista månader som pappa låg och kämpade för livet på Zanzibar Ön. En del av er har varit med på ’denna’ resa sen dess och vilken ära det har varit att vara på den tillsammans, från olika vinklar. Ni har stöttat och kämpat ekonomiskt, i bön och offer och lydnad i det, det kan ingen ta ifrån er. Mamma och pappa gick på Guds befallning och det kan ingen heller ta ifrån dom. Så kommer vi och ni fortsätter att stötta oss vilken chans ni tog, men vi tror att ni har kännt hur Gud har lett oss också och att ni har varit lika värdefulla till oss som dom. Gud välsigna er rikligen och fortsätt tjäna Herren på Hans befallning, det är då det blir bäst.

Året dras till slut och vi har haft mycket att berätta – vi har haft 2-3 tuffa år både ekonomiskt och känslomässigt i arbetet. Vi kan faktiskt vara tacksamma att vi kan fortsätta att jobba som vi gör för många organisationer har fått stänga sina dörrar – kampen är verklig, korruptionen har påverkat alla områden även socialen, dom har helt plötsligt sen Juni försökt att skära deras inkomst till hälften och det gör det tufft för oss för vi ta det inte liggandes – det är inte bara vi men flera andra duktiga organisationer. Detta skapar inte bara stora behov för organisationerna men det skapar otroliga behov i samhällen och byar. 60% utav barnen i Sydafrika lever under brödlinjen, 1 av 3 tjejer och 1 av 5 killar är utsatta för våld före dom har fyllt 18 är. Varje 26 sekunder våldtas en tjej/ kvinna och 110 kvinnor mördad om dagen i kvinnomisshandel. Så ni kan ana vilken konflikt detta skapar för oss i kampen.

Vår roll som vi ser det har blivit och vill fortsätta bli en röst för dom som inte ha en röst. Tala ut om barn,  att lära afrika att se sina barn. Vårt påverknings arbete att göra skillnad på policy nivån – vi har jobbat och sett hur man hanterar barn och kvinnor hos polisen, sjukvården, socialen, skolorna och andra officiella platser och om inte vi som organisation hade varit med så hade lite blivit gjort om något, och om vi ska bygga en nation så måste det bli ändring och mycket ligger på oss just nu. Vi känner som om Gud kallar oss på ett nytt uppdrag för att påverka mer än vad vi redan har gjort.

10 dagar sen var jag och två kollegor i Kapstaden på inbjudan av UNICEF och Ärke Biskops Forum, religiösa ledare och traditionella ledare och hade 2 dagars workshop för 55 personer om sociala rättvisa och vår roll som ledare i kommunen och hur vi skyddar barn och ser dom, deras och kvinnans roll i församlingen – det exploderade några gånger men Gud gav visdom och alla accepterade policyn att skydda barn, skrev på en ’commitment statement’.

Det spännande var att detta presenterades till vice presidenten i riksdagen dagen efter och detta program är en av programmen som fastställdes att rulla ut i alla län i Sydafrika – kan ni då förstå varför kampen är så enorm.

Bed gärna med oss i detta att Gud gör det Han vet att göra bäst. Vi vill bara det Han vill men vi vill också stå till Hans förfogande i kampen. Han lovade aldrig det skulle vara lätt – Han lovade att vara med och att hjälpa i nödens dag och alla dagar.

Vi har 7 st barn med speciella utvecklings problem som varken socialen eller hälso departmentet vill ta ansvar för ekonomiskt fastän dom har placerat barnen hos oss och det inte finns platser för barn under 12 år med speciella behov. Ni kan be att det blir en lösning i det också

Vi vet att vi gör skillnad vi får mer och mer rapporter ifrån barn som har varit här och dom tar kontakt med oss och vill tacka oss för att vi räddade dom och deras liv blev förvandlade. Tack och pris till Herren som har och gör det möjligt, så är vi så tacksamma att vi har en ankare Jesus som håller oss i tider som nu.

Gud välsigna er rikligen

Basil o Monica